Vända blad...

Att delta på en begravning blir till viss del som att läsa en bok. Man kommer in i sista kapitlet och måste vända bladen med omsorg...

Men livet fortsätter, fråga mig som förlorade min far vid 11 års ålder, mor och storebror alldeles för tidigt. Men ändå går livet vidare, jag tror inte det går en enda vecka utan att mina tankar finns hos dem.
Och det är DÄRFÖR man måste leva HÄR o NU!

Har tillsammans med min familj deltagit i svärfars begravning. Vackert, värdigt och personligt, denna dag kommer vi att minnas länge. Precis som andra gör till nära och kära de har fått säga farväl till. En stark dag, med mycket tårar och separationsångerst.

Visst kan jag fundera lite när prästen säger att gud är med, att personen är hos gud, att gud går samma stig...  Ibland undrar jag .....
Det är bra att man finner en plats oavsett om det är en gravsten, en minneslund eller havet... Allén på Hultsfreds Kyrkogård där Göte ska vila är mycket vacker.
Jag brukar tända ett ljus.... och tänka på alla de goda stunder vi hade tillsammans.

Jag är också helt säker på att de vi sörjer vill att vi ska gå vidare med ny kraft och nytt mod så därför vänder vi nu blad och livet går vidare!

Ha det riktigt bra!