SORG

 

Lars Strandberg Kalmar har efter en kort tids sjukdom avlidit.

Det är är ca tre månader sedan vi satt på er altan i Bottorp. Vi pratade om den härliga sommaren, om golfen, att vara morfar, aborregryta, bastubad och att nästa sommar skulle du sluta jobba. Minns samtalen Lasse, ditt klokskap, din humor och alltid omtanke mot någon där ute. Vi har känt varandra i över 35 år, delat både tokiga, roliga och kämpiga saker. Alltid med ett fokus på lösningar. Klart det ordnar sig. 

Tänk på ett så imponerande sätt du har behärskat bankvärldens snabba förändringar. Du har visat på stor kunskap i ditt yrkesliv genom mod och satte alltid kunden i fokus. Minns en gemensam vän som fick tråkigheter, ganska direkt föreslog du att vi skulle åka dit och hjälpa till. Ja, precis så har det varit att ha dig som vän.

 

Vi hann ta en promenad runt Fredrikskans när sjukdomen blev känd, även då pratade vi om hur det skulle lösa sig på bästa sätt. Det gjorde inte det och det är med stor sorg och smärta vi tagit del av att du lämnat oss alldeles för tidigt. Det ingick inte i planen, fanns så mycket kvar... Vi sänder de varmaste kramar till Pia, Linda, Sofie och deras familjer. Tack för alla fina stunder och den värme du och din familj har delat med oss.

 

Thomas, Eva-Lotte, Alexandra och Sofia

 

S O R G E A R B E T E

 

Sorg är svårt att hantera oavsett om det är en familjemedlem, en nära vän eller av annan anledning. Vi reagerar och agerar olika.

En sak i livet har visat sig tydligt... att med åldern blir man rutinerad, känner igen saker och kan därför reagera på ett klokt sätt. När det gäller sorg hittar jag ingen rutin att ta till... känner stor frustration eller som det klassiskt brukar sägas "jag känner mig som en urvriden trasa"

Jag tror Lasse helst ser att vi tar oss an vardagen, gör det vi är duktiga på och får livet att fortsätta.