Frustrerad

Vilken härlig morgon - 3 grader och klarblå himmel - Tog cykeln, öste på rätt hårt (enligt min bedömning) ock korsade Torsåsgatan i minst 37 km. Lite frustration som måste ut och då är motion i olika former klockrent.

Ut på Stensö, där kommer rådjuren, vinterpälsen är på väg att bytas vilket göra att djuren är rätt fula (ursäkta) - visar tydligt att jag stör dem mitt i frukosten... de viker ned mot Kalmarsund.

- - -

Frustrerad blir man i detta jobb... Igår ett par fantastiska företagsbesök som ger både styrka, glädje och framtidstro. 20 personer har fått Tvärskogs trä som ny arbetsgivare. Tänk på deras familjer och vilken glädje att gå från arbetssökande till jobb...

Idag nytt besked, Telia flyttar avdelning från Kalmar - alla erbjuds att följa med... - Tänk på deras situation, livet förändras på ett möte. Fy så frustrerande. Så här fungerar näringslivet, en del företag nyanställer och andra motsatsen.

Vill verkligen påpeka att det är så många som jobbat för att företagsklimatet ska bli bättre i Kalmar. Vi behöver fortsätta det arbetet och hoppas att det leder till att fler företag kan nyanställa.

Idag torsdag två nya företagsbesök och sen ett par timmar på NYTTOMÄSSAN, du ska väl dit?

- - -

På tal om frustration... fick en GO HISTORIA

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut.

De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget.

När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar:

- De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter faktiskt fel

Hon drar som en dåre i tre minuter för att ta av dem och börjar om med en superansträngning för att sätta på dem igen. Till slut är de på plats.

Då säger Oscar:

- Det är inte mina stövlar!

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.

- Ok, säger hon, vi tar av dem då!

Och sätter igång med samma procedur som tidigare.

Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.

Oscar svarar då:

- Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!

Fröken börjar gråta men mycket behärskat, fast bestämt, sätter hon på stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:

- Var är dina vantar?

- Jag la dom i stövlarna